|
Teman
Här skriver vi lite om våra tankar på
olika områden och berättar hur vi förbereder oss och hur vi avser
tackla dom situationer som vi kan föreställa oss kommer att kunna hända.
Juli 2008:
Dags nu för lite kompletteringar med erfarenheter
från det gångna året. Vi markerar under respektive rubrik med fet
stil de nya erfarenheter vi tycker det är värt att notera här.
Väderinformation
Vi hämtade informationen på huvudsakligen fyra sätt:
1: lyssna på radion. Vi använde radion ganska sällan för att
lyssna på väderrapporter.
Bortom SMHI´s räckvidd är det framför allt
BBC´s shipping forecast på 198 kHz som gäller. Rapporten rabblas fram
snabbt så det gäller att vara på alerten när den kommer. Vi har en
bandspelare med timer i radion (en
Sangean
ATS 818) så vi kan spela in rapporten utan att behöva tänka på
att passa sändningen vilket visat sig värdefullt. Dessutom kan vi
repetera rapporten om vi missat något. (Det är ju inte ovanligt under
semesterseglingarna att man vaknat upp när Åsa Bodén säger "Bottenhavet
och Bottenviken..."!) En sak att tänka på är att spola tillbaka bandet
efter rapporten för annars vet man inte vilken rapport man lyssnar på.
Utöver BBC´s rapporter sänds naturligtvis lokala rapporter utmed Europas
kuster vilka dock förmodligen blir svårtillgängligare varför vi
troligtvis hellre hämtar informationen från
2: Navtex.
Navtexen är värdefull utmed nordsjökusten och i
engelska kanalen. Sedan hade vi den sällan påslagen eftersom vi fick
tillräcklig information via internet och grib-filerna.
Denna utmärkta apparat lagrar löpande rapporter i
textformat på en display. Vi hade måttligt goda erfarenheter från en
apparat av märket NASA Target som var svårprogrammerad och lite osäker i
mottagningsförmågan. Vi bytte därför förra året till
Furunos Navtexmottagare NX 300D
och är mycket nöjda. Denna är lätt att programmera och tydlig. Utöver
väderinfo tar Navtexmottagare även emot navigationsvarningar mm. Navtex som sänder
på LW 518 kHz kan tas emot långt ute till havs men inte mitt på Atlanten
så vi räknar då med att kunna ta ned
3: Grib-filer via satellittelefonen till en laptop och visa
vädersituationen inom ett visst område.
Dessa var vår huvudsakliga informationskälla. De
är förbluffande säkra beträffande riktning trots att de skapas av en robot.
De vindstyrkor som anges tycker vi dock var i underkant. I
verkligheten blåste det oftast 25 - 50% mer än vad pilarna visade.
I hamn med internetkontakt tog vi ned filerna
med Ugrib (via www.grib.us). Den sparade filen med info upp till 7 dygn
kan sedan tas fram vid lämpligt tillfälle och studeras i lugn och ro.
Man måste naturligtvis ta de sista dagarnas info med stor nypa salt men
de ger en viss antydan om kommande lågtryck m m vilket hjälpte oss
att välja väg över havet.
Ute till havs hämtade vi filerna med
weathernet-programmet från Globalmarinenet (GMN) med hjälp av Iridium
satellittelefon. På slutet valde vi att ta dem från Saildocs som bilagor
till ett robot-email från
query@saildocs.com . Med saildocs kan man prenumerera på ett område
och får då automatiskt vald information via ett email klockan 6 UTC
varje morgon så länge subscription gäller. Det fordrar att man har en
fungerande email ombord. Vi använde GMN´s "iscribe"-service men det går
också att ta ned med Iridium Direct Connect till eget emailprogram. Den
vägen fick vi inte att fungera och nöjde oss med GMN´s email-service
trots att det kostade litegrann.
Kustnära kan filerna även hämtas
med mobiltelefonen via GPRS och i hamn via Internet. Grib-filer är kompakta och
lämpar sig därför för nedladdning över satellittelefonen som har låg
överföringshastighet. Informationen i Grib-filer beräknas av
datorrobotar i USA och tillhandahålles av
NOAA. Beräkningsresultaten presenteras som vindpilar vilka visar
riktning och styrka. Även lufttrycken kan visas i det visningsprogram
som erfodras för presentationen på datorskärmen. Länkar som
tillhandahåller Grib-filer är t.ex
www.globalmarinenet.net,
www.grib.us. Vi använde oss av
Grib-filer när vi planerade överfarterna till och från Scotland sommaren
2005 och de stämde förvånansvärt väl med det faktiska vädret så vi tror
de kan vara till god hjälp när vi är ute på vida havet. Som
visningsprogram använde vi oss av
Windplot.
Mer info om Grib-filer finns också på
Wikisailing.
4: Vädersidor på Internet kan vi utnyttja
när vi är i hamn och får tillgång till Internetcaféer eller wifi
hotspots.
Vi tittade mest på
www.windguru.cz . Den visar vind
och vågor 5 dygn framåt. En annan bra site är
www.passageweather.com . Det
finns en uppsjö så det är bara att välja och vraka och ta den man trivs
bäst med.
Top
Sjökort
På en så lång segling som vi planerar skulle en samling av
papperssjökort bli mycket dyr, utrummeskrävande och svårhanterlig. Vi
satsar därför istället på följande lösning på detta tema:
- Översiktskort i skala 1:300 000 eller
större. I Europa använder vi Imrays plastbelagda kort vilka även har
detaljer på angöringsområden.
- Digitala Blue-chart kort till Garmins
GPS-plotter.
Men tänk om elektroniken slutar att fungera? Ja det hände oss
faktiskt i Scotland då displayen på vår Garmin 172 slutade att lysa.
Vi fick lite skrämselhicka ett tag men så småningom fick vi igång
den igen. Incidenten blev en tankeställare och vi har nu en annan
modernare enhet (Garmin 298) samt den gamla 172-an i reserv efter
att den varit inne på översyn hos Garmin. Det vore väl tusan om båda
skulle lägga av!
Vår Garmin 298 har fungerat bra hela tiden
och vi är mycket nöjda med den.
- Pilot-böcker med info om angöring och
hamnbeskrivning.
De handböcker vi hade mycket användning av
var
- Reeds Nautical Almanac 2007. Nödvändig
utmed norra Europakusten för tidvattenuppgifterna. På hemvägen
(ett år senare) behövde vi inte köpa en ny upplaga utan klarade oss
med den mindre Reeds Small Craft Almanac 2008 (halva priset).
- Imrays handböcker Atlantic Spain and
Portugal, Atlantic Islands (mycket bra!) och North Brittany and the
Channel Islands. Imrays handbok för Karibien använde vi inte så
mycket utan istället
- Chris Doyles 2 böcker Sailors Guide to
the Windward and Leeward Islands vilka ger bra (men för mycket) info
om alla öarnas vikar, formaliteter, affärer, restauranger m m. Bra
fotografier som gör val av och infarter till vikar lättare.
Även tips om bra snorklingsområden.
Top
Självstyrning
Vid en långsegling med liten besättning är en av de viktigaste
utrustningsdetaljerna ombord en tillförlitlig självstyrningsanordning
Vi har satsat på ett vindroder av typen Sailomat 601.
Valet av detta föregicks av ett långvarigt utprovande av diverse
egenkonstruerade varianter av vindroder på vår Ohlsson 8:8 med
varierande framgång.
Vi lyckades ta oss till Holland med den sista versionen av
egentillverkat vindroder (ett pendelservoroder) men svårigheten att få
tillräcklig precision i leder och lagringar vilket resulterade i för
stora båtrörelser gjorde att vi 1997 skrotade det egna konstverket och
satsade på ett professionellt.
Vi har inte ångrat oss.
Det smäckra och lätta (aluminium) men ändå robusta Sailomatrodret har
sedan dess givit oss många timmar ledigt från rorkulten som vi i stället
kunnat ägna åt böcker, musik, matlagning mm.
På långa nattseglingar är det helt nödvändigt att kunna låta båten styra
sig själv när man har ensam vakt.
Sailomatrodret är av s.k. pendelservotyp vilket innebär att signalen
från en vindflöjel vid en kursavvikelse påverkar en separat åra som
svänger ut åt sidan. Från åran leder linor som är kopplade till båtens
rorkult så att denna dras åt det håll som för tillbaka båten på rätt
kurs. Fiffigt!
Vi har nu använt vårt Sailomatroder vid flera seglingar i Östersjön och
även till Skottland ToR. Rodret ställer krav på god balans i
segelsättningen och ibland händer det att man måste gripa in och koppla
loss linorna från rorkulten och föra tillbaka Hulda på rätt kurs om
kursavvikelsen blivit för stor för "reglerområdet".
Konstruktionen är gjord i kraftiga aluminiumdetaljer. Inför vår kommande
segling får några av dessa en välbehövlig uppfräschning med ny färg då
de kraftiga gjutgodsdetaljerna börjat flagna i färgen efter de 10 åren.
Den intresserade kan hitta mer info om Sailomat under
www.sailomat.com.
Det var inte helt trivialt att montera rodret på Hulda som är
spetsgattad och har utanpåliggande roder. Jag svetsade ihop en
rörställning av rostfria 25x2-rör med fästplatta för rodret. Ställningen
monterades med 6 NOA-fästen på den befintliga akterpulpiten.
Arrangemanget känns stadigt och har fungerat några år så vi känner oss
trygga på denna punkt inför långresan.
Vårt Sailomat-roder har fungerat bra tack och
lov. Vad skulle vi ha gjort annars?? Vi tog isär rodret i början av
resan och rengjorde bl a lagerrullarna och kulorna från fett och smuts.
Sedan dess har det gått bättre än vid starten då vi inte fick det att
fungera riktigt tillfredsställande. Det är känsligt för allt som
förhindrar att alla leder
och lagringar kan röras utan friktion.
Det blir stora påkänningar på rorkulten med en så stark pendelåra som
Sailomat har så under överfarten från Cap Verde till Tobago med kraftig
medsjö och ibland tvära kast åt sidan, slet vi hårt på styrlinorna och
infästningen på rorkulten. Dessa förstärktes senare och har hållit bra
sedan dess.
En annan självstyrningslösning är att sätta en elektrisk autopilot på
rorkulten. Vi använder oss av denna lösning (Autohelm ST4000) vid motorgång när
naturupplevelsen ändå störs av ganska hög ljudnivå och tillgången på
ström är god.
Vid segling tycker vi det är oslagbart att slippa höra den elektriska
autopilotens gnällande ljud och istället kunna njuta av båtens framfart
med det tysta vindrodret.
Top
Rigg
Hulda är masthead-riggad vilket innebär att förstaget går ända upp till
masttoppen. Fördelar med denna rigg är att den inte behöver några
backstag vilket underlättar vid läns och slör och vidare att den är
enkel och stark vilket är skönt ute på havet. En nackdel är att
förseglet blir stort och därmed ibland tungt att hantera. Detta problem
kan reduceras med en rullfock vilken underlättar när seglet tas in eller
när segelytan behöver minskas.
För att kunna hantera Hulda bra i hårt väder har vi kompletterat
orginalriggen med ett kutterstag. På detta stag, som är infäst 50
cm från masttoppen och 1,2 m bakom förstaget på fördäcket, kan vi hissa
en stormfock vilken ger en bättre segling än en delvis inrullad rullfock
när det blåser ordentligt. När vi inte använder kutterstaget kopplas det
loss och fästs upp mot relingen på styrbordssidan strax framför det
främre undervantet.
Infästningen i däcket är gjord med dels en stor rostfri plåtkonstruktion
under däcket som fördelar ut draget på en stor yta och dels en
förlängningstropp med vantskruv från fästöglan till nederkanten på
skottet till ankarboxen.
Vi måste räkna med att vi någon gång utsetts för riktigt tufft väder.
För detta förbereder vi oss så att vi kan hissa en separat stormstor (trysail)
på en egen mastskena bredvid det ordinarie storseglet. Vi behöver
då bara ta ner storseglet och beslå det och sedan hissa trysail.
Hoppas vi slipper använda detta segel!
Vi använde trysail fyra gånger. Jätteskönt
att ha möjlighet att sätta ett litet segel när det blåser och sjön går
hög och samtidigt surra fast bommen mot greppbågen som vi har över
sprayhood.
Vi byter ut den del av den stående riggen som är från tiden före vårt
köp av Hulda (hon är i alla fall över 25 år) så nu får hon nya
toppvant, undervant och nytt akterstag. Rullfocken byttes 2004 och
kutterstaget kom 2005. Vi byter också hakplåtarna i masten för
toppvanten eftersom dessa enligt uppgift kan vara för svaga på äldre 7mm
riggar.
Fall-ledaren i masttoppen för rullfocken på Seldéns system är en
misslyckad konstruktion eftersom den slits så mycket vid hissande av
seglet. Vi byter ut ledaren mot en liten Harken-rulle istället.
Top
Segel
Vilken segelgarderob tar man med sig på en långsegling?
Vi har inte så mycket plats i båten men vill ändå vara säkra på att
kunna segla effektivt.
Några segel är självklara:
- storsegel (med tre rev)
- stor rullgenua
- stormfock
- trysail
Sedan kommer frågetecknen.
Spinnakersegling slutade vi med för många år sedan. Jaja gillade aldrig
när Claes stod på ett gungande fördäck och arbetade med bom, segelsäck,
gajar mm.
Vi satsade i stället på en gennaker med strumpa. Denna är avsevärt
lättare att hantera än spinnakern och är nästan lika stor. Men den tar
ganska mycket plats i förpiken och där blir det trångt mellan
segelsäckar, cyklar, grabbags mm. Dessutom har gennakern samma svaghet
som spinnakern att den då och då vill linda sig kring förstaget och det
är inte så roligt på ett gungande hav.
Vi kommer att segla mycket undanvind och många atlantseglare
rekommenderar dubbla utspirade försegel och nedtaget storsegel under
atlantöverfarten.
Vi kommer nog att satsa på en sådan lösning med en lättvindsgenua från
vår Ohlsson 8:8 som vi kan hissa på kutterstaget och spira ut
tillsammans med en utspirad genua.
Ett litet segel till följer med oss och det är ett ankarsegel. En
liten plan triangel på en knapp kvadratmeter som vi sätter upp på
akterstaget när vi ligger på svaj. Denna snibb minskar båtens
svängningar och därmed påkänningarna på ankaret.
Vi använde aldrig lättvindsgenuan. Den stora
rullfocken användes ett fåtal gånger på vägen ned till Kanarieöarna.
Sedan har den legat i säcken hela tiden. Genua 2 var vårt arbetssegel.
Vi skörade den gamla på överfärden, lagade den och skörade den igen så
den skrotades på Bequia där ett nytt segel beställdes. Detta har givit
oss glädje sedan leveransen på St Lucia. Stormfocken på kutterstaget har
vi använt dels som ensamt försegel i blåsigt väder och dels som
extrasegel ibland tillsammans med genua 2.
Storseglet har fått jobba mycket och börjar bli slitet. En nackdel som
kan bli besvärande i lugnt väder är akterrundan och den långa lattan som
gärna fastnar i akterstaget när Hulda rullar i gropig sjö. Vi brukar då
reva lite så att seglet kan passera akterstaget men det är ingen bra
lösning. Ett storsegel för havssegling skall inte ha en akterrunda som
går utanför akterstaget.
Storseglet har 2 snabbrev, var och ett med en lina till sittbrunnen. Bra
och dåligt. Bra för att det går snabbt att reva. Dåligt därför att
skotpunkten mot bomnocken blir fel speciellt för rev 2 vilket gör att
revbroken arbetar mot nockens rulle och slits. Vi fick byta revbrokar
efter överfarten till Tobago. Nu kompletterar vi revningen med en extra
surrning runt bommen så att snabbrevbrokarna inte behöver nötas.
Solen sliter hårt på seglen vid låga latituder. Vi satte på kapellet på
storseglet så fort vi ankrat. Det nya förseglet är försett med ett brett
blått solskydd utmed akter och underliken. Sådana skydd har nästan alla
i Karibien.
Top
Strömförsörjning
Med alla navigationsinstrument, radio, kommunikationsutrustning, kylskåp
mm är dagens segelbåtar relativt stora strömslukare.
Vår Hulda är inget undantag så vi måste förse oss med vettiga lösningar
på hur batteribanken (65 + 240Ah) skall fyllas med amperetimmar.
För att känna batteriernas aktuella tillstånd tycker vi att endast en
voltmeter är för okänslig så vi har rustat oss med en "tankmätare" (typ
BEP 600 DCM) vilken förutom spänningen på start- och
förbrukarbatterierna även visar hur många Ah som finns kvar i
förbrukarbatteriet och även hur mycket ström som förbrukas eller laddas
för tillfället.
Vi är mycket nöjda med denna mätare.
Inte minst är möjligheten att se hur mycket ström som varje apparat
förbrukar värdefull eftersom det ökar medvetenheten om vart
amperetimmarna tar vägen.
Vi fyller på batteribanken på flera sätt:
- motorns generator (110 A)
- släpgenerator (Aquagen 4) ute på havet
- solcell (MSX 18L)
- vindgenerator (Rutland 503)
- landström (LEAB 25A) när vi ligger i hamn med tillgång till
220V.
Släpgeneratorn som vi bara använder på långa sträckor ute
på havet har en relativt tung (3,3 kg) propeller som släpar ca 15 m
bakom båten. Vid 6 knop laddar den ca 5-6 A vilket väl täcker
förbrukningen från de instrument som ständigt är påslagna under
seglingen (VHF, GPS, Radar, AIS). Vid seglingen över Nordsjön 2005
hade vi med släpgeneratorns hjälp fulladdade batterier när vi kom
iland.
Vid hög fart vill propellern gärna hoppa på vågorna så vi kommer nu
att tynga ned den med en extra tyngd kring propellerstången.
Det finns kanske viss risk för att en haj intresserar sig för
propellern så för säkerhets skull tar vi med en extra som reserv.
Den lilla solcellen tjänar mest som toppladdning.
Vindgeneratorn har vi ännu ingen erfarenhet av men eftersom
en hel del tid kommer att tillbringas stillaliggande för ankar i
vackra vikar (!) bedömer vi att vi behöver en
tillskottsladdning utöver den som solcellen och motorn ger.
Nu i efterhand ångrar vi köpet av den lilla
vindgeneratorn. Den gav nästan ingen ström. Det skulle ha varit bra med
en starkare vindgenerator i västindien där vi låg långa perioder för
ankar, alltså utan landströmsladdning och lite motorgång men mycket
vind, även på natten. Vi hade bara en liten solcell (25W, helt
otillräckligt) och skaffade en större (50W) på Martinique. Våra
batterier blev svaga och vi köpte nya på Antigua efter mycket letande
efter sådana som passade i vår batterilåda. De flesta hade fel höjd
eller polerna ombytta så att omfattande ombyggnad av kablarna hade
erfodrats.
I Europa låg vi nästan alltid i hamn med landström så laddning var
aldrig något problem där.
Till havs laddade vi med släpgeneratorn. Den tar visserligen lite av
farten (upp till 0,5 knop) men den ger bra med ström (2-5A) så vi hade
alltid tillräckligt med laddning för att kunna sitta och läsa på
nattpassen.
Vi förbrukar dock inte så mycket eftersom vi har LED-lanternor och
LED-belysning i salongen men kylskåpet och navigationsutrustningen som
är på hela tiden tar ändå så det märks.
Vi skaffade en solcellsladdad
trädgårdsbelysning och monterade i aktern. Den hjälpte oss att hitta
rätt båt när vi jollade ut på natten tillbaka till Hulda i de kolsvarta
ankarvikarna bland alla båtar. Under nattsegling gav den lite belysning
av vindrodret så att vi kunde se att det reglerade som det skulle. Bra
tycker vi.
Top
Böcker
Skönlitteratur:
Vi skulle vilja ta med oss mängder av böcker men av naturliga själ
måste vi begränsa oss till ett reducerat sortiment. Vi sätter nu upp
en ny bokhylla med plats för ytterligare 3 dm böcker. Vi tror också
att vi kan förnya vårt förråd under tiden genom att byta lästa
exemplar med andra seglare.
Det gjorde vi ofta och detta var ett trevligt
inslag i det sociala omgänget i hamnarna och vikarna.
Pilots som vi tar med oss:
The Atlantic Crossing Guide av R. Allen och A. Hammick.
Denna bok är framför allt av intresse vid planeringen men den får
nog följa med ändå. Bra.
Atlantic Pilot Charts sammanställda av J. Clarke. Denna
samling av ström- och vindkartor täcker Norra och Södra Atlanten
samt Caribbean och Medelhavet och visar huvudsakliga riktningar och
styrkor månadsvis. Bra.
Reeds Nautical Almanac 2007.
Bibeln vid segling längs Europas kuster med uppgifter om hamnar,
tidvatten mm. Nödvändig.
Atlantic Spain and Portugal av M. Walker och A. Hammick (Imray).
Bra
Atlantic Islands av A. Hammick (Imray) beskriver Azorerna,
Madeira, Kanarieöarna och Cap Verde. Mycket bra!
Grenada to the Virgin Islands av J. Patuelli (Imray).
Mindre bra.
Lästips:
Böcker som har fascinerat och som trots ibland vådliga seglatser
har bidragit till en längtan att långsegla är bl.a.
Francis Chichesters böcker
- Ensam med himmel och hav
- Gipsy Moth circles the world
- Klipperskeppens väg
Joshua Slocums Ensam
seglare jorden runt
Den första legendariska ensamseglingen jorden runt 1895-98!
Naomi James
Överens med havet
Första kvinnan som ensam seglade jorden runt nonstop längs
klipperskeppens väg.
Robin Knox-Johnston Havet min
värld
Knox-Johnston gjorde samma sak några år tidigare
David Lewis
Atlanten och jag
Lewis var en av 5 deltagare i den första enmanskappseglingen
över Atlanten. Han berättar om seglingen från Plymouth till New
York sommaren 1960 (64 dygn) och därefter återseglingen till
Shetland i september!
Göran Cederström
Från hav till hav med Tua-Tua
Förste svensken att segla ensam runt jorden (på 70-talet)
Olle Landsell
I huvudet på en ensamseglare
En inspirerande bok om segling i liten båt till Västindien
av en välkänd seglarprofil
Ett referensverk för långfärdsseglare är Linda o Steve Dashews
Offshore Cruising Encyclopedia som behandlar de
flesta aspekter som berör långfärdssegling.
Många av ovanstående böcker finns väl inte i bokhandeln längre
men det kan vara väl värt att kolla hos antikvariat!
Utöver böcker och tidskrifter har vårt långseglingsintresse
stimulerats vid bl. a. långseglarsymposier på 90-talet under
båtmässan "Allt för sjön" samt under klubbträffar inom
Oceanseglingsklubben och
OE-klubben.
Top
Nödsituation
Det finns många möjligheter att måla upp skräckscenarios kring
tänkbara katastrofsituationer såsom
- Kollision
- Man över bord
- Sjukdom
- Rigghaveri
- Grundstötning
- Hårt väder
- mm
Vi försöker att inte avskräckas av
dessa utan rustar oss så gott vi kan genom att tänka
igenom en handlingsplan för respektive situation och ta med
lämplig utrustning för att hantera det uppkomna läget.
Nödutrustning vid behov av att kunna lämna båten är
- livflotten
Vi har en 4-mans EV-flotte, nypackad som ligger i
container på däcket.
- grab-bag
En behållare (vattentät) med nödutrustning som vi snabbt
skall kunna ta med oss om vi tvingas lämna båten. Denna
innehåller
EPIRB (sändare av nödsignal med GPS-position
till flygplan och satelliter), handburen VHF,
satellittelefon, hand-GPS, passkopior, kreditkort,
jordnötter, fiskedon mm
- nödsignaler (raketer, bloss)
- vattenbehållare
- kläder i vattentät bag
För sjukdomssituation avser vi medföra en uppsättning
mediciner (loggboksförda) och förbandsmateriel.
Vid ett rigghaveri kan vi behöva kapa löst hängande rigg
med en kraftig bultsax.
För att kalla på hjälp har vi VHF som är användbar nära
land eller om ett handelsfartyg (som förhoppningsvis
lyssnar på kanal 16) finns i närheten. Annars ringer vi
sjöräddningen med vår Iridium satellittelefon.
Top
Gasol
Vi har med oss 2 P6-flaskor för propangas. Det
var lite komplicerat att få dessa påfyllda i Europa men det lyckades,
delvis pga att vi hade med en extra adapter.
Nere i Europa används en annan typ av flaska (campinggaz) med ett
utbyggt bytessystem. I vårt nästa liv skall vi rusta oss för båda
systemen. Vi hade problem med
regulatorn. Två regulatorer slutade att fungera helt (totalstopp) och en
ville inte längre reglera utan släppte fram fullt flasktryck!
Reservregulator är svårt att få tag på. Nästa gång skall vi ha med flera
i reserv! Ett sätt att spara gasol
är att koka vatten med elektrisk kokare i hamn. Den mesta gasolen går åt
till vattenkokning (kaffe, te, diskvatten m m). Vi skaffade en sådan när
vi kom tillbaka till Europa.
Top
Tidvatten
På Utsjöskepparkursen lärde vi oss att räkna ut
tidvattenhöjder på dm och minuten när. Det gjorde vi bara där! Men
metoden var värdefull att kunna, i alla fall kring Nordsjökusten och i
Engelska Kanalen. Väster om Engelska Kanalen brydde vi oss inte om att
räkna på tidvattnet.
Vissa hamnar öppnas bara viss tid före, vid och efter högvatten och
skall man in där är det ju bra att veta ungefär när högvattnet
inträffar. Det som annars påverkar seglingen mest är strömmen som ibland
är en välsignelse och ibland frustrerande! På hemvägen har vi gått på
franska sidan i Engelska Kanalen och där kan tidvattnet uppgå till över
10m så där kan strömmarna vara avsevärda vilket vi upplevde vid Alderney
Race och rundandet av Cap de la Hague! Vi fick i Brest tag på ett
suveränt tidvattenprogram för datorn som heter TOTALTIDE. Detta visar
strömmar (riktning o styrka) och höjder vid valfri tidpunkt och plats.
Programmet är till stor hjälp vid planering av avgång och ETA (estimated
time of arrival) som är viktiga tider i vissa fall.
Top
Vaktschema
Med bara 2 personer ombord måste vi fördela
dygnets timmar på ett vettigt sätt vid nattsegling.
Vi började med 3 x 4-timmarsvakter var. Nattpassen,
speciellt efter midnatt blev ganska kämpiga och vi övergick till 2 x
3-timmarsvakter på natten och ett 6-timmarspass på dagen. Det fungerade
bättre. Vi fick lite tid tillsammans på dagen och nattpassen blev inte
så betungande. Vi höll strikt på tiderna, annars tror vi det skulle bli
virrigt efter ett tag.
Top
Bra och dåligt
Bra:
- AIS-radar
- Vindroder
- LED-lampor och lanternor
- Grib-filer
- Bruceankare
- Elektriskt ankarspel
- Stormsegel
- Högt skuren genua 2 ger god sikt och
fångar inte spray över fören.
- Solskydd över sittbrunnen
Dåligt:
- Gasolregulatorer
- Vindgenerator Rutland 903
- Rostfritt 18/8 (T 304). Allt
rostfritt måste vara syrafast (T316), annars blir det snart
punkt- ellr spaltkorrosion och missfärgning i den salta miljön.
- Storsegel med lång topplatta som
kolliderar med akterstaget.
Top
|
